Min älskade älskade
Farfar...
Du har funnits hos mig hela mitt liv.
Du fick din sjunde stroke på min 20 års dag och hela livet förändrades.
För alla i din närhet.
Och mest för dig så klart, som inte längre kunde varken stå eller sitta pga förlamningen i hela din vänstra sida. Även halsen var förlamad så den sista tiden vet jag att du inte åt någonting alls... Jag led så med dig, och även med Farmor såklart... Det var/är en tung tid för alla nu.
Den där jävla sjukdomen tog dig ifrån oss med bara 10 dagar kvar till 82 år...
Jag hatar den för allt den gjort mot dig!!
Efter din fjärde eller femte stroke vet jag att du då tappade allt tal och Farmor var då tvungen att börja om från början, A B C.... Osv...
Hyllar henne stort för det.
Du har hela tiden vart så stark och tårarna kunde inte sluta rinna när jag för första och även sista gången träffade dig efter att du då fått två återfall efter din sjunde stroke...
Och lunginflammationen du fick gjorde nog inte det hela lättare...
Nu vill jag bara säga att jag saknar dig fruktansvärt mycket och jag vet att du är här med mig. Jag tänker på dig minst en gång om dagen och vet att alla saknar dig. Begravningen var otroligt fin, det vill jag också att du ska veta.
Jag saknar att mejla och smsa med dig också....
Jag kommer sörja hela mitt liv, men jag vet ändå att du har det bra nu.
Stunder vi haft kommer aldrig mer igen...
Jag älskar Dig för alltid.
Min Farfar <3